Ester är något av en dubbel personlighet. Hon är extremt kelig, social och kärvänlig med sin familj och skulle aldrig, aldrig använda klor eller tänder på oss. Samtidigt är hon döden på mjuka tassar för allehanda bytesdjur, till vilket räknas ödlor, fåglar (även skator), fladdermöss, möss, storråttor samt kaniner. Bytesdjur bärs gärna in, vilket betyder att flera i familjen har klivit på muskadaver och haft döda möss i skorna. Vi har också haft fladdermöss i gardinerna och levande björktrastar i arbetsrummet. Ester är kort sagt en duktig jägare och har all anledning att med stolthet visa upp sina färdigheter.
Ester är den enda bondkisse jag vet som utan knot låtit sig flyttas. Hon upplevde det som helt i sin ordning att flyttas med till vårt tillfälliga boende efter branden. Vi kan bara tolka det som att hon faktiskt tycker bättre om oss än om sitt revir, vilket är mycket smickrande. Pompe är hon inte lika förtjust i. Hon står ut och kan till och med tänka sig att stryka sig mot honom, men har ändå uppenbarligen grundinställningen att han är en onödig pryl.
Och jodå, hon kan gå nerför stegar också.
